World Peace
Är Ni som jag? För jag har en tendens att fundera på allt hela tiden, men kanske mest under den tiden då man gör vanliga vardags sysslor..ni vet sådant som man lika väl skulle kunnat utföra i sömnen. Varje dag möter man nya ansikten, träffa nya människor – ja, vägarna möts. Kanske bara för en sekund, kanske för en stund eller kanske möter man en som stannar hela livet. Hur är det egentligen möjligt? Vem är det som ligger bakom det hela – ödet eller en högre makt? Det sägs att mängden av Jordens invånare har överstigt 6 650 000 000.. en ofantligt stor summa individer! Men vad är det som avgör, eller vem är det som sätter gränsen på hur många männiksor man kommer ”möta” genom livet? Visst, en offentlig person måste ju möta sjukt många andra människor genom sin karriär. Men frågan är, är det ett plus? Tänk att vara så pass känd att man inte kan röra sig utanför sin dörr fören paparatzzis o andra dyliga groupies är efter. Hur ser egentligen en känd människas inre krets ut? Vem kan dom anförtro sig till?
Eller hur blir det egentligen med dom i min ålder hemma i min hemstad Sölvesborg. Ni vet, dom som kanske inte han göra något efter studenten, mer än att sommajobbar en sommar i parkförvaltningen..Sedan träffade dom ”den stora kärleken” en regning fredag nere på Altona, till tonerna av Magnus Ugglas ”Kung I Baren”. Som numera sitter uppe på Kämpaslätten med lån upp över öronen. Fortfarande mammaledig. Killen har precis blivit uppsagt från JiWe, Ifö eller Titanix..ja väl själva. Och det enda som kretsar i huvudet är; ifrån vilken annans unge på dagis som gett deras äldsta barn löss? Varför den yngsta barnet inte alls ”utvecklats” lika snabbt som grannens jämnåriga unge. Varför det alltid är nya bilar på den andre grannens garageuppfart, såfort hennes man är bortrest med jobbet? Eller hur i helvete dom längst ner på gatan alltid kan ha nyklippt gräsmatta, utan att ingen ens ser dom ute o klippa de förbannade gräset? Trivs dom bra med sig själva? Har dom gjort de dom vill göra i livet, nått målen? Eller, hade dom ens några mål?
20% av jordens befolkning lever i I-länder..resterande 80% i U-länder, i fattigdom, kanske krig o kanske utan hem. Hur tänker en ungdom när dom väser upp under sådana förhållanden? Deras drömmar, tro o mål är nog inte en bråkdel så höga som en annans. Förmodligen hade det säkerligen varit andra mål om de levt under bättre föhållanden.. men men. Det jag vill komma med det hela är, att man borde fan inte va så självisk hela tiden. Inte för att jag e jätte självisk precis. Men det finns bra många, man mött genom åren som har en tendens att vara det. Och det finns bra många som läser min blogg, som är fruktansvärt glada vid att sätta sig själv i centrum, mer eller mindre hela tiden!
I Biblen står det ”Bemöt andra som du själv vill bli bemött”.. inte för att jag är världens bästa bokmal på den Heliga skriften precis, men visst fan sammarfattar de där orden mycket. För hur ska man kunna förändra världen om man inte börjar med sig själv? Ta en funderare på det o tänk efter.. För tillsammans är vi oslagbara!
World Peace
XOXO
Bra skrivit!
Du verkar dock hänga upp dig ganska mycket på de som valt att få barn vid tidig ålder och inte hunnit göra så mycket innan dess. Men det är ju helt upp till var och en, hela sveriges befolkning har (som du nog redan vet) inte samma mål. Mångas drömmar och mål är faktiskt att bli unga föräldrar och känner att det är det livet går ut på, alltså att skaffa barn och leva det livet.
Det verkar nästan som att det är någon på kämpaslätten som du stör dig på, kanske för att du inte lyckats åstadkomma samma? Kärleken, huset, barnen... Och förlora jobbet kan ju faktiskt vem som helst göra i denna tid! Det behöver man inte ha ett flott hus för eller va småbarnsfamilj, det beror på omständigheterna som råder just nu..
vet inte om jag ska tacka eller inte, men min mor har alltid lärt mig att de e bättre o tacka en gång för mkt än en gång för lite!
hehee, va jag drog om sölvesborg e bara en hypotes, jag skulle lika väl kunnat skriva äspet i åhus, eller hovås i göteborg eller mälarhöjden i stockholm..ja väl själv.
o ja, jag vet att många förlorar jobbet, men de e fortfarande samma hypotes.
hoppas du förstår mig?
o nej, jag har inte "åstakommit" att rusa igenom åren då man bygger upp grunden för den man förmodligen kommer att vara resten av jordelivet.. för när den dagen väl kommer, vill jag verkligen kunna stå där, trygg o säker på att jag e jag o ingen annan..de kommer va lycka för mig!
