livet är en gåta o det händer ibland att man inte finner något svar.
Milda Matilda, Shit Vadimekum, Dra på Trissor..VILKEN DAG!
Önskar att någon kunde förklara för mig varför livet kan vända på en minut?!
Först sjukt stolt o sen..jaha? skojar du? Hmm, VA..SERIÖST?!
Dagen började i takt med att gryningen lyftes över lilla Paris,
ja just då när stadens muller börjar ta fart..!
Med raska steg korsade jag Boulevarden o bort till stationen.
För denna dagen skulle bli något speciellt, en annolunda upplevelse helt enkelt!
Solens mjuka ljus strålade sådär vårlikt skönt, in genom fönstret på tåget
där jag satt o tänkte på hur glad jag är, enda in i själen över livet.
Livet jag lever, valen jag gjort, sakerna jag sakt, att jag vågar stå på mig
o att dom jag har omkring mig är sådana underbara människor!
Jag, jag är stolt, stolt över att jag är jag o ingen annan!
O så va jag framme..
Första dagen o snacka om jag va taggad!
Tror egentligen inte jag gick ner i djupsömn över huvudtaget natten som var..
Vissa räknar får - andra räknar PLU nummer..!
Det var ett bra tag sedan som jag kände den glädjen av att lära mig något helt nytt!
En oviss känsla av tveksamhet som så snabbt vände till
”gaaaah, va jag längtar tills i morgon så att jag kan dit där igen..” !!
Kurvan går ÄNTLIGEN rakt upp i min personliga utveckling..!
Dagen forsattes hos världens bästa Ann! Ann är verkligen en underbar,
mysig o förstående person.. Vet inte hur många timmar som vi suttit genom åren
o pratat om allt! Kärleks beskymmer, Jobb, Vänner som sviker, Kyrkan o dess verderingar,
Bo o leva, vad ska man prioritera o vad ska man släppa?
Hur kunde det bli så fel när jag tänkte så rätt..? osv osv..
Ja, allt mellan himmel o jord..!
Donnan med stort H hade kommit långväga hem från Göteborg.
Vilket resulterade i sallad på Ritz! Där satt vi, som två visna själar
o var helt förundrades över att det är ett faktum
– Sölvesborg dör sakta men säkert ut! Tragiskt?
Njaa de kan man säga då klockan slog 18 då allt slog igen.
Jag lovar att hade man tappat en synål på Södergatan så hade man hört den!
O det säger jag, som hör sämre än sämst!
Det var nog dags att lätta från bygden..
Fredrik har haft ”fri”dag idag, så han passade på att besöka Nygatan,
så vi tog samma tåg hem till vårt älskade lilla Paris! Väl hemma dansade
jag balett genom lägenheten, min dagliga uppvärmning inför lördagens bravader! ;)
Skulle dagen fortsätta i samma goda anda som den en gång startade?
Mmm, de va frågan det.. då jag, Fredrik o världens sötaste Lisa tågade
bort till Bagels på en kvälls kaffe. Det var då det hände..
Hoppades jag för mycket igår eller har jag varit för ”glad” idag
för att de skulle hålla hela kvällen ut?
Tjänsterna är numera tillsatta.
Blev jag en av dom? Nej.
Varför?
Jag är för gammal! Jag, GAMMAL?!
Haha, det är sinnesjukt! Tyvärr så kan jag inte hjälpa
att inte mamma kryste ut mig 1989, jag kom fem år innan,
nej jag kunde helt enkelt inte hjälpa det o jag ville verkligen in missa det..
Dagen var den 5 maj, året var 1984 o jag var drygt två månader gammal,
då bröderna Herreys stod som segrare Eurovision Song Contest i Lyxemburg,
iklädda de oförglömliga gyllene skorna!
Det var samma år då Ingemar Stenmark vinner den alpina världscuptävlingen
i slalom i Parpan, Schweiz.
Det var året då Sverige satt ”skönhet” på kartan o Yvonne Ryding
utses i Miami, Florida till Miss Universum.
Det var året då den första levertransplantationen i Sverige utförs
vid Huddinge sjukhus utanför Stockholm.
Det var året då Kathryn D. Sullivan blir första amerikanska kvinna
att genomföra en rymdpromenad.
O det var samma år som Tage Danielssons film Ronja Rövardotter
(hans sista film), efter Astrid Lindgrens bok, har premiär.
Nej de va just så de var det där året, då jag slog upp de blå för första gången..
jag kunde bara inte missa chansen att besöka o uppleva jordelivet för ett tag!
SORRY!!
Inte för att jag tänkt att jag ska jobba tills jag är 65,
men om man tänker efter det svenska samhällets skrifter,
så är det i år 40 år till jag går i pension. FYRTIO ÅR!
O vad händer? Jag blir nekad ett jobb,
för första gången – för att jag är för gammal!
Aldrig förr har jag blivit så paff, men ändåså kändes det bra på något vis.
Inte att jag blev klassad som ”gammal”
..nej utan att det finns så mycket saker jag vill göra,
så många viktiga människor i mitt liv (stora som små)
som jag verkligen vill lägga tid o energi på..!
Jag duckar inte för mycket
o kommer nog seriöst inte göra det för detta nederlaget heller,
för livet är en gåta o det händer ibland att man inte finner något svar.
Det gäller bara att hitta nya vägar, nya mål o acceptera läget!
Imorgon är en annan dag, nya tag, nya värderingar o nya människor som korsar mitt liv.
Ja vad som händer? Hmm, det tar jag i morgon bitti över en kopp kaffe!
Sov gott!
XOXO
Emmy
