Jag längtar bara bort.

Är så slut i huvudet så de e sjukt.
Känner ingen glädje i något längre.
Allt är redan förstört.
Det kommer aldrig bli bättre.
Kan inte sova för att jag bara gråter.
Vaknar mitt i nätterna av att jag gråter.
O gråter när morgonen gryr.
Olycklig.
Olycklig över något jag inte själv kan styra för fem spänn.
Vill skrika.
Men va hjälper det?
Hade seriöst kunnat slå sönder allt.
Men va hjälper det?
Bara att acceptera.
Hjälper det mig?
Jag längtar bara bort.
Det e väl det enda ljusa o blicka fram emot.
Frågan är om man ens kommer återvända igen..
För va ska man göra här, när inte ens blod betyder något?
Hoppas lyckan är mer Er nu, men en vacker dag kommer det kastas tillbaka.
Sanningen hinner alltid ifatt en - o då brukar det va försent.

XOXO


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0